tisdag 2 december 2014

Hur bedöms uppsatsen?

Jag tänkte förklara hur jag bedömer uppsatsen, som du skrivit i grupparbetet.
Jag bedömer här både form och innehåll. Jag bedömer inte hur snyggt ni skriver eller om ni skriver för hand eller på dator (sådant får jag inte ta hänsyn till).

Innehåll:

  • Finns förklaring på vad syra/bas alternativt salt är?
  • Besvaras de 4 frågorna?
  • Stämmer innehållet?
För minst E-nivå på innehållet krävs en förklaring på vad syra/bas alternativt salt är OCH att informationen stämmer. För C/A-nivå på innehållet krävs dessutom att de 4 frågorna har besvarats OCH att informationen stämmer.

Form:
  • Finns en teoridel och en titel med?
  • Finns syfte och slutsats med?
  • Finns felkällor och referenser med?
För minst E-nivå krävs att en teoridel och en titel finns med. För C/A-nivå krävs dessutom att syfte och slutsats finns med. För A-nivå krävs att felkällor och referenser finns med. Tänk på att om du bara har med felkällor och referenser för att ha med dem utan att diskutera särskilt mycket kring felkällor eller att referenserna inte är så tydligt skrivna så kanske inte det räcker för A-nivå. 


Diskutera kring felkällor kan vara rätt svårt och kräver att du gör ett arbete med att kontrollera vilka referenser som finns på de hemsidor du har tittat på. Var leder de? Vilka är det som skriver informationen? Detta är extra viktigt om du använder dig av Wikipedia. Använder du dig av en bok så är det enklare för du behöver inte kontrollera bokens referenser utan kan utgå från boken du har som källa. Det blir en så kallad förstahands-referens. Var noga med att ange korrekt referens till boken du har använt dig av då.

onsdag 19 november 2014

Joner och jonbindningar

En atom består av laddade elementarpartiklar - protoner och elektroner (även neutroner finns i atomen men de är oladdade). Protonerna är plusladdade och sitter i kärnan medan elektronerna är minusladdade och kretsar runt kärnan i olika skal (K, L, M, osv). En atom är neutral, dvs. har lika många protoner som elektroner. Men alla atomer är ändå inte helt stabila, trots att de är neutrala. Det beror på att en atom allra helst vill ha 8 valenselektroner (oktettregeln). Vissa atomer har fler elektroner än 8 i sitt yttersta skal och vissa har färre än 8 elektroner. Dessa atomer kommer att bilda joner genom att bli av med elektroner eller ta upp elektroner. På så vis blir den före detta atomen, dvs. jonen, mycket mer stabil, den uppnår ädelgasstruktur. Jonen till ett grundämne och grundämnet självt kan ha mycket olika egenskaper. Exempelvis är grundämnet Natrium hälsoskadligt och brandfarligt medan Natriumjoner, $Na^+$ är helt ofarliga och finns i stor mängd i våra kroppar.

Joner är alltså positivt eller negativt laddade. En atom kan ta upp eller lämna ifrån sig 1-3 elektroner. Fler än det kostar för mycket i energi. Genom att titta på olika grundämnens valenselektroner kan man avgöra vilka slags joner de kommer att bilda. Man kan även se med vilka ämnen dessa joner kommer att reagera helst med. Ämnen längst till vänster i periodiska systemet reagerar gärna med ämnen näst längst till höger (längst till höger har vi ädelgaserna och de reagerar inte alls för att de redan har ädelgasstruktur och är oladdade).

Atomer som tar upp elektroner blir negativa joner. Dessa atomer har många valenselektroner och därför blir det lättast att uppnå ädelgasstruktur genom att ta upp några elektroner till. Grundämnen som bildar negativa joner finns på höger sida i periodiska systemet. Exempel på negativa joner är: $Cl^-$, $O^{2-}$, $N^{3-}$, $F^-$.

Atomer som lämnar ifrån sig elektroner blir positiva joner. Dessa atomer har få valenselektroner och därför blir det lättast att uppnå ädelgasstruktur genom att kasta bort de få elektronerna i yttersta skalet så att ett inre skal med 8 elektroner kan bli valensskalet istället. Grundämnen som bildar positiva joner finns på vänster sida i periodiska systemet. Exempel på positiva joner är: $Na^+$, $Mg^{2+}$, $Ca^{2+}$, $K^+$ .

Inte bara atomer kan bilda joner utan det kan även molekyler göra. Då kallas det för sammansatta joner. En vanlig sådan sammansatt jon är hydroxidjonen, $OH^-$. Den består av en syreatom och en väteatom. Jonen har laddningen $-1$.

Joner med motsatta laddningar kan bilda föreningar som har väldigt starka bindningar som kallas för jonbindningar.
Exempel på hur en jonförening bildas mellan $Na$-joner och $Cl$-joner.
Bild hämtad från: http://montessorimuddle.org

Jonerna lägger sig i en kristallstruktur i ett speciellt mönster som kallas gitter.
Gitterstruktur för $NaCl$, Natriumklorid (vanligt koksalt)
Bild hämtad från: http://spmchemistry.onlinetuition.com.my

Jonbindningen är den starkaste kemiska bindningen som man känner till. Därför har ämnen med jonbindning hög smältpunkt och är ofta i fast form. Men kristallen är porös, dvs spricker eller bryts av om den utsätts för slag och liknande (det kallas att utsättas för stress i fysiken). Det beror på att när kristallen får en stöt så kan jonerna som annars är uppradade $+ - + - + - + -$ förskjutas så att de istället hamnar $- - +  + - - + +$. Då skapas starka repellerande krafter som gör att kristallen går sönder (minus vill inte vara med minus och plus vill inte vara med plus).
Här ser vi hur en jonförening utsätts för ett slag eller liknande (kallas stress i fysiken). Då förskjuts jonerna så att joner med samma laddning hamnar bredvid varandra. Då blir de repellerande krafterna så starka att jonföreningen går sönder.
Bild hämtad från: http://www.chemguide.co.uk

En förening med jonbindning leder inte ström i fast form för då sitter elektronerna fast i gitterstrukturen. Men om föreningen är flytande eller löst i vatten så leder den ström. Det beror på att elektronerna nu kan röra sig fritt och jonbindningarna har lösts upp. Exempel på ämnen med jonbindning är olika former av salt - $NaCl$, $CaCl_2$, $KNO_3$, m.fl.
Här är några exempel på salter. Sodium chloride är Natriumklorid ($NaCl$), Potassium manganate är kaliummanganat ($K_2MNO_4$), Cobalt nitrate är koboltnitrat ($Co(NO_3)_2$), Iron chloride är järnklorid ($FeCl_3$), Copper sulphate är kopparsulfat ($CuSO_4$) och Potassium iodide är kaliumjodid ($KI $).
Bild hämtad från: http://www.rsc.org




tisdag 18 november 2014

Grupparbete och redovisning

Istället för prov kommer vi ha grupparbete denna vecka (vecka 47) och muntlig redovisning under nästa vecka (vecka 48). Ni är indelade i 6 grupper. 3 av grupperna skriver om syror och baser och 3 av grupperna skriver om salter. Sedan lämnar varje grupp in sitt arbete till mig och till en av de andra grupperna. Tanken är att de som skriver om syror och baser ska redovisa om salter och tvärtom.

Arbetet ska vara ca 2 datorskrivna sidor (det blir kanske 4 handskrivna sidor). Arbetet ska innehålla följande delar:

  • Titel
  • Syfte
  • Teori
  • Sammanfattning/Slutsats
  • Felkällor
  • Referenser
Det är viktigt att ni tar med bilder för att förklara och ge exempel på det ni pratar om i arbetet. Glöm då inte att skriva upp varifrån ni hämtar bilderna då.

I teoridelen av arbetet ska ni beskriva egenskaper för syror och baser eller salter. Förklara vad syror och baser är samt vad salter är för något. Det ska vara lätt att förstå och läsa. Ni ska även svara på 4 frågor. Det finns 4 frågor för salter och 4 frågor för syror och baser.

Syror och baser:
  • Förklara vad neutralisation är.
  • Kalkstensmjöl (kalciumkarbonat) är en svag bas som används för att med några års mellanrum neutralisera den försurning som sker av sjöar och skogsmark. Vore det inte en bra idé att istället använda den starkare basen natriumhydroxid och då kunna använda en mindre mängd?
  • Vad är skillnaden mellan en stark syra och en svag syra? Ge exempel för stark syra och för svag syra.
  • Vilka joner bildas när basen ammoniak $NH_3$ reagerar med vatten?
Salter:
  • Vilket salt bildas om $Ca(OH)_2$, kalciumhydroxid reagerar med HCl, saltsyra?
  • Hur är ett salt uppbyggt? Kan ett salt leda ström?
  • Varför finns det så få guldsalter?
  • Salt, t.ex. saltstänk från havet eller salt som sprids på vägarna gör att stål rostar snabbare. Varför?
Grupperna ser ut så här:

Grupp 1 skriver om syror och baser
  • Nora
  • David
  • Mathilda
  • Vincent

Grupp 2 skriver om syror och baser
  • Hanna
  • Victor
  • Kevin
  • Emil

Grupp 3 skriver om syror och baser
  • Maja
  • Samuel
  • Max
  • Emma E

Grupp 4 skriver om salter
  • Oscar
  • Emelie
  • Ludvig
  • Ramin

Grupp 5 skriver om salter
  • Yoanna
  • Amanda
  • Kalle

Grupp 6 skriver om salter
  • Oliver
  • Emma T
  • Muhammad
  • Cornelia

torsdag 6 november 2014

Hur bedöms dokumentation, som laborationsrapporter osv?

Jag har delat ut ett exempel på hur en laborationsrapport kan se ut på A-nivå. Där kan du se hur man formulerar sig och skrivsättet för en laborationsrapport. Jag valde även att göra en laborationsrapport på A-nivå för att jag vill att ni alla siktar så högt ni bara kan!

Så här bedömer jag laborationsrapporterna:
För att få E-nivå på laborationsrapporten ska ni ha med följande delar i rapporten:

  • Titel - vad heter labben?
  • Syfte - vad är det meningen att du ska göra på labben?
  • Hypotes - vad tror du att du får för resultat?
  • Material och kemikalier - vad använde du för material och kemikalier?
  • Utförande - hur gjorde du? Om du råkar göra annorlunda än vad det står i anvisningarna så skriv det!
  • Resultat - vad hände? Vad fick du för resultat?
  • Slutsats - varför blev det som det blev? Stämde din hypotes? Kan man utföra samma labb inom andra områden, med andra kemikalier? Kan man få samma resultat med ett helt annat sätt?
För att få A eller C-nivå på labbrapporten ska du ha med följande delar i rapporten:
  • Alla delar från E-nivå
  • Teori - fakta som behövs för att förstå vad som händer i labben. Kemiska formler mm.
  • Felkällor - vad kan ha gått snett under labben och varför? Är de böcker och andra källor jag använt för att skriva teorin pålitliga?
  • Referenser (är inte nödvändigt om ni bara frågat mig) - skriv upp de böcker eller länkar på nätet som du använt för att ta reda på teori mm.
Det som avgör om rapporten hamnar på C eller A-nivå är hur mycket av teorin, som behövs för att förstå laborationen, som finns med. Det är också diskussion om vilka felkällor som kan ha funnits som avgör om rapporten ligger på C eller A-nivå.

Så här ser exempellabbrapporten ut:

Laboration Banan-DNA

Syfte
Att se om man kan få fram DNA från en banan.

Hypotes
DNA kommer att fällas ut i skiktet som bildas mellan T-spriten och bananlösningen.

Material och kemikalier
En bananbit, diskmedel (YES) ca 5 ml, kranvatten ca 50 ml, vanligt koksalt, en tesil, två bägare, ett provrör, T-sprit (kyld), sked, pipett och metallkrok.

Teori
När man mosar bananen så sprids cellerna ut och blir enklare att komma åt. Diskmedlet innehåller tensider och det är ett ämne som löser fett. Tensider är molekyler som är både polära och opolära, dvs. de har en fettlöslig sida och en vattenlöslig sida. Cellmembranet och cellkärnan är uppbyggda av fetter och de löses därför upp av diskmedlet. Då kan man komma åt DNA:t inuti cellkärnan. Saltet tillsätts för att binda ”skräp” till sig. Det kan vara t.ex. protein och kolhydrater. Saltet och ”skräpet” fastnar sedan i silen när man filtrerar blandningen. Lösningen som man får ut efter filtreringen ska bara innehålla vatten och DNA-molekyler. Man vill ha kyld T-sprit för att skydda DNA:t från att brytas ned av enzymet DNase. Detta enzym finns i cellvätskan och det bryter ner DNA i kroppen om det har råkat komma ut utanför cellkärnan av någon anledning. Det är en skyddsmekanism för att skydda DNA mot t.ex. virus. När enzymet möter DNA:t startar nedbrytningen. Normalt sett skyddas ju DNA:t av cellkärnan men när man tillsätter diskmedel så fungerar ju inte detta. Helst skulle man vilja kyla bananlösningen också för att få bäst resultat. T-spriten blandas inte med vattnet utan lägger sig ovanpå för att det har en lägre densitet. DNA:t är inte lika lättlöslig i T-spriten som i vatten och fälls därför ut och syns som en vit-grå grumlig massa.

Utförande
Bananbiten mosades ner i en av bägarna. Därefter blandades diskmedellösningen med bananmoset (ca 5 ml diskmedel och ca 50 ml vatten). Till sist hälldes ca 1 tsk salt i blandningen. Allt rördes om ordentligt med skeden. Efter det så silades blandningen i en tesil ner i den andra bägaren. Den silade bananlösningen hälldes över i ett provrör, så att ca 1/3 av provröret fylldes. Därefter hälldes T-sprit försiktigt ner längs ena sidan av provröret med en pipett. I skiktet mellan bananlösningen och T-spriten, som hade lagt sig ovanpå bananlösningen, bildades en grumlig vitgrå massa. Detta fiskades upp med en metallkrok.

Resultat
När man filtrerade bananblandningen stannade de flesta fasta bitar kvar i filtret. Det var svårt att filtrera för blandningen var väldigt trögflytande. Dessutom fanns det inte tillräckligt med tesilar så man fick vänta länge på att filtrera.
När T-spriten hade hällts ner försiktigt i provröret så fick man vänta en stund och se vad som hände. Efter en stund kunde man se en grå-vit grumlig massa som bildades precis i skiktet mellan T-spriten och bananlösningen.

Felkällor
Utseendet vid resultatet kan variera. Detta kan bero på att DNA:t inte har blivit helt rent från ”skräp” när man tillsatte salt och filtrerade eller att DNA:t kan ha hunnit bli förstört av enzymet DNase. Om man inte ser något alls vid resultatet har DNA:t troligtvis blivit helt förstört.

Slutsats
Hypotesen stämde. Det fälldes ut DNA i skiktet mellan T-spriten och bananlösningen. Det går alltså att få fram DNA från en banan. Troligtvis fungerar den här metoden på de flesta ämnen uppbyggda av celler men av förklarliga skäl provar man bara detta på frukt, grönsaker eller växter.
                                                                   
Referenser
Biologi Direkt, Kukka & Sundberg , 2012 (bok-referens: Titel, författare, året då boken trycktes)

Wikipedia (ange exakt länk på alla sidor och datum för när sidorna hämtades)

fredag 17 oktober 2014

Labbrapport om metallers egenskaper. Deadline fredag 24/10-2014

Du har nu fått göra en laboration där du skulle undersöka 4 olika metallers egenskaper. Egenskaperna som du provade var följande:

  • Är metallen magnetisk?
  • Leder metallen ström?
  • Är metallen hård eller mjuk?
  • Är metallen glansig/blank?
  • Vad har metallen för färg?
Utifrån detta skriver du en labbrapport som ska innehålla följande delar:
  • Titel - Vad heter laborationen? I det här fallet kan titeln vara: Metallers egenskaper.
  • Syfte - Varför utför du laborationen?
  • Hypotes - Vilken metall tror du är vilken? Vilka egenskaper tror du de olika metallerna har?
  • Material/Kemikalier - Vilket material använde du för att utföra laborationen?
  • Teori - Vilken teori behöver du kunna för att förstå laborationen? I det här fallet är det teorin om olika metallers egenskaper. Den finns i häftet och även på bloggen i inlägget Metaller.
  • Utförande - Hur gjorde du när de testade de olika egenskaperna för metallerna?
  • Resultat - Vad fick du för resultat, dvs vad hade de olika metallerna för egenskaper?
  • Slutsats - stämde din hypotes?
  • Felkällor - Vad kan ha gått fel under laborationen?
  • Referenser - Varifrån hämtade du fakta till din teoridel?
Resultatet kan presenteras i en tabell som ser ut så här:

Egenskaper
Metall 1
Metall 2
Metall 3
Metall 4
Färg




Hårdhet




Strömförande




Magnetisk




Blank





Labbrapporten ska vara inlämnad fredagen den 24/10-2014.
Lycka till!
















lördag 4 oktober 2014

Metaller

Vi ska nu prata om metaller och vilka egenskaper de har. De flesta av våra grundämnen är metaller. Metaller finns nästan i allt - ditt blod innehåller metall (det är det som gör att blodet är rött), din mobil innehåller olika metaller, datorn, bilen, skolan och mycket mer.

De blå rutorna representerar metaller. Som du kan se är de flesta grundämnen metaller.
Bild hämtad från:
http://intro.chem.okstate.edu/1314f00/lecture/chapter2/lec83000.html

Metaller är lätta att känna igen för att de har några typiska kännetäcken och egenskaper gemensamt.

I rumstemperatur är alla metaller i fast form, förutom Kvicksilver (Hg). Färgen kan variera men alla metaller har en blank yta i någon nyans av grått. Det finns 2 undantag - Koppar (Cu) som är rödbrun och Guld (Au) som är gulaktig.

Rent Guld (Au) är en mjuk, gulaktig metall
Bild hämtad från:
blogg.webbfabriken.com

Koppar (Cu) har en rödbrun färg. Koppar måste hettas upp
till 1 084 grader Celsius innan den smälter.
Bild hämtad från:
www.privataaffarer.se













Alla metaller är bra ledare av värme och elektrisk ström. Det beror på att atomerna i molekylerna sitter ihop med en speciell bindning som kallas metallbindning. I metallbindningen sitter inte elektronerna fast vid sin atom utan de flyter runt över hela metallen. Det är därför som metallen blir en bra ledare och det är även därför som den har en blank yta.

Titta gärna på klippet om metallbindning så får du en lite bättre bild av hur den fungerar.

Metaller är även smidbara, vilket innebär att man kan forma dem till olika saker utan att den spricker eller går av, exempelvis knivar, smycken, bilkarosser mm. Att metallen är smidbar beror också på metallbindningen. De fria elektronerna, som rör sig i hela metallen hjälper till att hålla samman den.

De flesta metaller är tunga och hårda men inte alla. Magnesium (Mg) och Aluminium (Al) är ganska lätta och Bly (Pb) och rent Guld (Au) är väldigt mjuka.

Det flesta metaller har väldigt hög smältpunkt, dvs. de behöver bli väldigt varma innan de blir till flytande form. Ett undantag är som sagt Kvicksilver (Hg).

Kvicksilver (Hg) är flytande i rumstemperatur.
Bild hämtad från:
www.ekocentrum.se

Man brukar dela in metaller i ädla metaller och oädla metaller.

De ädla metallerna är väldigt motståndskraftiga mot oxidation och korrosion, vilket är processer där metallen fräts sönder då den reagerar med omgivningen. När en metall oxiderar, reagerar den med syre. Det är då det blidas rost på föremål av järn. De ädla metallerna reagerar alltså inte så mycket med andra ämnen och finns därför i ren eller ädel form i naturen. Det är också därför som människan upptäckte och började använda de ädla metallerna först, eftersom de kunde brytas direkt från marken. Exempel på ädla metaller är: Guld (Au), Silver (Ag), Koppar (Cu), Platina (Pt) och Kvicksilver (Hg).

De oädla metallerna oxiderar och korroderar lätt. De reagerar alltså gärna med andra ämnen och finns därför inte i ren form i naturen. Därför tog det längre tid för människan att upptäcka och använda dessa metaller, eftersom man först var tvungen att uppfinna olika tekniker för att kunna få fram dem i ren form. För att få fram de oädla metallerna i ren form måste de först bearbetas med någon kemisk reaktion. Exempel på oädla metaller är: Järn (Fe), Nickel (Ni), Bly (Pb) och Zink (Zn)


Inlämningsuppgift 1, deadline: fredag 10/10-2014

Du har fått en inlämningsuppgift i form av en labbrapport eller uppsats. Inlämningsuppgiften ska vara klar fredag 10/10-2014.

Uppgiften är följande:
Välj ut 3 stycken grundämnen från följande lista:

Grundämne
Kemisk beteckning
Natrium
Na
Väte
H
Kol
C
Svavel
S
Fosfor
P
Klor
Cl
Kalcium
Ca
Fluor
F
Jod
I
Järn
Fe
Syre
O
Kväve
N

Du ska nu leta upp information om de 3 grundämnen du har valt ut. Jag vill att du svarar på följande frågor i din text.
  1. Är grundämnet farligt på något sätt? Vilka varningssymboler hör ihop med grundämnet?
  2. Vad har grundämnet för egenskaper? Var finns den i periodiska systemet?
  3. Vad används grundämnet till? Kan man hitta grundämnet hemma någonstans?
  4. Är grundämnet vanligt i ren form i naturen eller finns det bara i olika kemiska föreningar? Finns det mycket eller lite av grundämnet i naturen?
Det är dessa varningssymboler du ska titta på i fråga 1.
Bild hämtad från:
http://www.minnobok.se/styled-10/styled-14/styled-11/index.html

Texten ska vara 3 handskrivna sidor lång ungefär. Du kan skriva på dator eller för hand om du hellre vill det. 

Texten ska innehålla ett syfte, dvs, vad är meningen med texten. 

Det ska finnas en teoridel för varje grundämne. Där skriver du den information som du har hittat om ämnet. 

Det ska finnas en slutsats, där du skriver vad du har kommit fram till angående varje ämne. Slutsatsen blir ett slags sammanfattning av det viktigaste om ämnena. I slutsatsen skriver du även om ämnena liknar varandra eller inte, dvs. om de reagerar på samma sätt, tillhör samma grupper i periodiska systemet osv. 

Ha även med felkällor, där du försöker avgöra om informationen du har hittat är pålitlig eller inte. 

Sist vill jag att du har med referenser. Där skriver du var du har hittat informationen.

Var kan man hitta information om ämnena då? Du kan använda ditt kemihäfte "Atomer, joner och kemiska bindningar". Då ser referensen ut så här:

Kemi Direkt. M. Gidhagen, S.Åberg. 2012.

Ett annat tips är att använda sig av www.ptable.com. Där kan man hitta massor av information om olika grundämnen. Då ser referensen t.ex. ut så här:


Här har jag klickat på grundämnet väte och får då upp information ifrån Wikipedia. Längst ner på sidan finns en text som ser ut precis som texten ovan. Det är den ni ska ha med i referenser.

Lycka till!




Periodiska systemet. Hur fungerar periodiska systemet?

Nu ska vi prata mer om periodiska systemet. Periodiska systemet är en karta över alla grundämnen som människan känner till. Grundämnena är ordnade i vågräta rader efter sitt atomnummer, dvs. hur många protoner de har i kärnan. När ett elektronskal är fullt börjar man på en ny rad. På så vis hamnar alla grundämnen med lika många valenselektroner under varandra.

En vågrät rad kallas en period och den innehåller grundämnen med lika många elektronskal. I preriod 1 finns Väte (H) och Helium (He) som båda har 1 elektronskal. I period 2 finns Litium (Li), Beryllium (Be), Bor (B), Kol (C), Kväve (N), Syre (O), Fluor (F) och Neon (Ne) som alla har 2 elektronskal, osv.

En lodrät rad kallas en grupp. Grundämnen i samma grupp har samma antal valenselektroner. Enda undantaget är Helium (He) som ju bara har 2 valenselektroner men ändå hamnar i gruppen längst till höger. Det beror på att man har samlat alla grundämnen med "fulla" elektronskal, dvs. 8 valenselektoner,  i samma grupp. Dessa har ju som sagt ädelgasstruktur.

Alla grundämnen i samma grupp har liknande egenskaper och bildar en grundämnesfamilj.

Här ser vi periodiska systemet. Perioderna har fått nummer 1-7 och grupperna har fått nummer 1-18.
Bild hämtad från:
http://www.ptable.com/?lang=sv

På sidan www.ptable.com finns ett interaktivt periodiskt system som jag vill att ni kikar på. Där kan man även hitta massor av information om de olika grundämnena.

I videon nedan så visar personen hur ptable fungerar och förklarar även hur periodiska systemet är uppbyggt.

Atomens uppbyggnad, del 4. Elektronskal och valenselektroner.

Runt atomkärnan kretsar elektronerna. Enligt Bohrs modell så kretsar dessa elektroner på bestämda avstånd från kärnan. Dessa bestämda avstånd kallas för elektronskal. Elektronskalen betecknas med olika bokstäver, K. L, M, N-skalet osv. Man namnger skalen inifrån och ut, dvs. K-skalet är skalet närmast kärnan och sedan kommer L-skalet, M-skalet.

Här ser vi de olika elektronskalen med fullt K- och L-skal. Vilket grundämne är detta?
Bild hämtad från:
http://kemiadoption.weebly.com/atomer-och-saringnt.html

Ju längre ifrån kärnan, desto fler elektroner får plats i skalet. I K-skalet får det högst plats 2 elektroner. I nästa skal, L-skalet, får det högst plats 8 elektroner. M-skalet får plats med 18 elektroner och N-skalet får plats med 32 elektroner, osv.

Elektronerna lägger sig så nära kärnan som möjligt. Det betyder att K-skalet fylls först, sedan L-skalet osv. 

Elektronerna i det yttersta skalet kallas för valenselektroner. Det är valenselektronerna som ger ett grundämne dess kemiska egenskaper.

Här har vi en atom med 1 valenselektron. Vad är detta för grundämne?
Bild hämtad från:
http://www.ahorn.dk/asu/base/elhtm/elstrom2/index.asp


Atomer vill gärna ha 8 elektroner i sitt valensskal för då är de som mest stabila (undantag är Väte och Helium). Då har de så kallad ädelgasstruktur (mer om detta längre fram). En atom med få valenselektroner kan lämna över elektroner till andra atomer för att bli stabil. En atom med många valenselektroner kan istället ta upp elektroner för att få ett fullt skal och bli stabil. När atomer lämnar ifrån sig eller tar upp elektroner blir de joner

Vad tror du att grundämnet i bilden ovan kommer att göra?

Atomens uppbyggnad, del 3. Grundämnen, isotoper, atomnummer och atommassa

Vad är ett grundämne? Ett grundämne, som du kanske kommer ihåg av filmen i förra inlägget, är en samling av samma sorts atomer. Kol och syre är två exempel på grundämnen. Kol är uppbyggt av kolatomer och syre av syreatomer.

Hur vet man då vilka atomer som är vilka? Jo, det är antalet protoner som bestämmer vad det är för grundämne. Kolatomen har 6 protoner i kärnan och syre har 8 protoner.

Här är några exempel på grundämnen. Man brukar färglägga olika grundämnen med olika färger för att se skillnad på dem. För att underlätta så representerar man atomerna i grundämnet som små bollar.
Bild hämtad från:
http://slideplayer.se/slide/1922471/

Alla grundämnen är ordnade i något som kallas för periodiska systemet. Där är olika grundämnen med liknande egenskaper grupperade tillsammans. Det finns 118 olika grundämnen i det periodiska systemet och de är även ordnade efter något som kallas atomnummer. Varje ämne har ett annat antal protoner, eftersom antalet protoner bestämmer vad det är för grundämne. Ämne nummer 118 har 118 stycken protoner i sin kärna. Vi kommer att prata mer om periodiska systemet längre fram.

Så här ser periodiska systemet ut. Man skriver inte in grundämnets namn utan man använder dess kemiska beteckning istället. Det gör man dels för att det blir lättare att läsa och dels för att alla grundämnen heter olika på olika språk men de har samma kemiska beteckning.
Bild hämtad från:
http://www.ptable.com/?lang=sv

Vad är då grundämnets atomnummer? Jo, grundämnets atomnummer talar om hur många protoner som finns i just det grundämnets atomkärnor. Grundämnet väte, som har 1 proton i sin kärna, har atomnummer 1. Vad tror du att grundämnena kol och syre har för atomnummer?

Trots att atomen är så liten så kan man väga en atom. Men det är inte praktiskt att använda kg eller g för att mäta dess vikt så man har hittat på en speciell atommassenhet u (= unit). Vad är det då som väger i en atom? Jo, det är kärnan med protoner och neutroner. Elektronerna väger nästan ingenting så deras vikt är försumbar (man behöver inte räkna med den). En proton väger 1 u och en neutron väger 1 u. Atommassan berättar alltså för oss hur mycket atomen väger.

Men varför behöver man veta det? Väger inte alla atomer i ett grundämne lika mycket? Nej, det gör de faktiskt inte. Men vad är det som skiljer i så fall, de har ju lika många protoner? Jo, ett grundämne kan ha olika antal neutroner. De olika varianterna av grundämnen kallas för isotoper.

Det här är vätes olika isotoper. Längst till vänster har vi vanligt väte, som saknar neutroner i kärnan. I mitten har vi tungt väte eller deuterium och den har en neutron i kärnan. Längst till höger har vi extra tungt väte eller tritium och den har två neutroner i kärnan och har alltså högst atommassa.
Bild hämtad från:
http://www.human-academy.com/vetenskaper/naturvetenskap/karnfysik.asp

Alla grundämnen finns runt omkring oss och bygger upp all materia i vår omgivning. Den bygger upp din kropp, träden i naturen, din mobil, skolan, maten vi äter, luften du andas och mycket mer.

Här ser vi vilka grundämnen som bygger upp ett träd. Grundämnena finns i kemiska föreningar och det ska vi prata mer om längre fram. De vanligaste grundämnena i ett träd är Kol (C), Syre (O) och Väte (H) men även många andra grundämnen.
Bild hämtad från:
http://www.skogsindustrierna.org/framtid/gymnasiet/kemilaromedel/grundamnen/teoritext_1
Vilka grundämnen är det som finns med i bilden på trädet?